Jag älskar historia och historiska kläder, vilket den som
läst någon av mina andra bloggar vet. 1800-talet har alltid varit en av mina
favoritperioder rent modemässigt och det är med förtjusning jag ser en ökning
av intresset för den tiden i Sverige.
De flesta har dock inte någon riktig uppfattning om hur komplext
modet var eller hur otroligt mycket det ändrade sig under 1800-talet. De kan
sätta på sig ”Madickenkläder” (som baseras på modet runt sekelskiftet 1900),
för att till exempel gå på en marknad som har 1850 som tema. Att klä sig i ett
mode som ligger 50 år framåt i tiden är givetvis helt orealistiskt rent
historiskt. Mode uppstår aldrig i ett vakuum, utan speglar sin tids ekonomi,
moraliska åsikter, religion, politik, och teknologiska framsteg.
Under 1800-talet ändrades modet lika snabbt som nu, men till
skillnad från idag var det inte direkt socialt accepterat och coolt att klä sig
i vintagekläder (så hopplöst omodernt!) eller efter egen smak utan att ta
hänsyn till det modet dikterade. Gemenskapen – familjen, samhällsklassen,
samhället i stort - var fortfarande viktigare än individen, även om det så
smått började luckras upp, och du hade vissa skyldigheter mot dem. Att stå ut för att man på något sätt var annorlunda
var inget positivt. Att följa modet efter förmåga var därför inget val -
det var, enligt Pernilla Rasmussen (föreläsningsanteckning 8 december 2013) en självklarhet.
Eftersom modet hela tiden var i utveckling så var mycket av
det som hade varit högsta mode till exempel år 1830 hopplöst ute år 1840. Detta är tydligare
ju högre upp i samhället du kommer. Fint folk uppdaterade ständigt sina
garderober, medan vanligt folk kunde investera i en full klädkista medan de
arbetade som drängar och pigor i ungdomen och fortfarande använda kläderna
flera årtionden senare, med enstaka nytillskott efter hand. En dräkt kan alltså inte ta dig igenom
hela 1800-talet; ju finare du vill vara ju fler dräkter behöver du om du vill
kunna passera som både stilig empireherre/dam vid 1800-talets början och
ståtlig borgare vid dess mitt eller slut. Eftersom varje mode ser olika ut kräver dräkter från varje period sin
egen research.
Karikatyr från 1857, strax efter att krinolinen uppfunnits;
gamla tiders moden verkar alltid löjliga i efterhand,
och ingen kan spå hur de kommer att utvecklas i framtiden,
även om det verkar uppenbart när man ser tillbaka.
Eftersom det är så svårt att veta vart man ska börja ska denna blogg försöka vara en guide till dig som ska vara
knalle eller besökare på till exempel Allmogemarknaden i Jönköping, Thomanders
Jul i Lund, Persmäss i Gamla Linköping eller något annat 1800-talsevenemang och
vill ha kläder i rätt stil. Den är också till dig som bara vill lära dig mer om
1800-talets svenska dräktskick.
Jag är på inget sätt expert på
området; jag lär mig ständigt nya saker, och det är en del av det roliga. Jag har
dock ett brinnande intresse för dräkthistoria och ser gärna att andra får möjlighet
att ta till sig den kunskap som jag själv samlat – och samlar – på mig.
Här är en del saker som är bra att fundera på innan du
börjar.
Vadå historiskt korrekt?
Det är viktigt att förstå att
1800-talet var verkligt. Din farfars-farfars farfar levde då. Han och hans
hustru, deras familjer och grannar var riktiga människor, som föddes, levde -
åt och drack, arbetade och festade, skrattade och grät, gladdes och sörjde,
njöt och plågades - gifte sig, fick barn, blev gamla och dog. De hade sin
kultur; en unik blandning av nationell och lokal historia, politik, folktro och
religion, liksom vi idag har vår, och den präglade hela deras liv. Vill du klä
dig i 1800-talskläder idag så kan du inte sätta på sig vilken långkjol eller
skjorta som helst som inte är typiskt 2000-tal och tro att det blir rätt. De
kläder 1800-talets människor bar var påverkade av mode, tro, samhällsklass,
ekonomi, civilstånd, teknik, materialtillgång, lokala seder och bruk, för att
nämna några faktorer. Det finns rätt
och fel, eftersom kläderna och deras sammanhang har existerat. Genom att iklä
oss den typ av kläder våra förfäder och -mödrar använde kan vi komma vårt eget
förflutna lite närmare, på ett roligt sätt.
Det kan också vara bra att inse att oavsett hur mycket du
forskar på ett område så kommer du aldrig kunna återskapa det förflutna helt.
Materialen du använder idag är sällan helt identiska med de som fanns då. Du är
ovan vid att bära den typen av kläder: de sitter åt på ställen moderna kläder
inte sitter åt på, de kräver en annorlunda hållning och rörelsemönster som du
inte vuxit in i sedan barnsben. Du har helt andra uppfattningar om politik,
religion, utbildning, korrekt uppförande och mänskliga rättigheter än vad som
fanns då, och hur mycket du än försöker så kommer ditt sätt att reagera på
historiska händelser och företeelser att färgas av ditt moderna tankesätt.
Men det innebär inte att det är lönlöst att försöka. Med
efterforskningar och tålamod kan du komma rätt nära, i alla fall vad gäller
ditt utseende och en del av ditt uppträdande. Att se en person som lyckas med
det visuella är ett sant nöje.
Varför ska man vara källkritisk?
Internet är fullt av information
om alla sorters ämnen, och en hel del av den har vi stor nytta av. Vi vet också
att en hel del är lögner, teorier, åsikter eller missuppfattningar. Oavsett vad
man söker information om så måste man vara källkritisk, och det gäller i högsta
grad även historiska kläder. Vem har skrivit texten? Är han eller hon insatt i
sitt ämne? Vad har personen för bakomliggande orsak till att skriva det? På vad
har personen baserat informationen? Detsamma gäller böcker, sömnadsmönster och
försäljare. Innebär det att du ska vara kritisk när du läser den här bloggen
också? Absolut! Upptäcker du några faktafel så får du gärna upplysa mig och ge
en källa på hur det egentligen var.
För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Tro inte på allt som sägs, eller
på allt som står i skriven text. Bara för att ett klädesplagg, ett parasoll,
eller ett par skor påstås vara från 1800-talet, eller vara i 1800-talsstil
(vilka som redan sagts varierade mycket) så behöver det inte alls vara fallet.
Faktum är att när man googlar bilder på ”1800-talsskläder”, ”1800-talssklänning”
eller liknande, så är det som kommer upp en salig blandning av det som är
perfekt utfört, historiskt bristfälligt eller bara helt fel ur alla aspekter. Även
det som är historiskt korrekt kan ändå vara några årtionden fel för den tid just
du tänkt dig.
- Kopiera inte någon annans kläder
rakt av, för oavsett hur snygga de är har du inga garantier för att just den
tolkningen är rätt, även om personen som bär kläderna är mycket påläst. Visst
kan man låta sig inspireras av andra, men det är bra att alltid gå till
originalkällor (bilder, texter, bevarade plagg) och kontrollera först.
Vad har du för avsikt med dina kläder?
Vill du bara vara snygg, häftig eller vacker, utan att bry dig om
ifall dina kläder är historiskt korrekta eller ej, så kan dina kläder
naturligtvis se ut hur som helst, men de borde då hellre kallas inspirerade
av 1800-talet, eftersom de faktiskt inte är historiska.
Skulle du kunna vilja åka tillbaka
i tiden till en by eller stad under 1800-talet utan att se alltför konstig ut,
då måste du vara mer noggrann i ditt val av mönster, material, accessoarer,
frisyr, eventuellt smink, och så vidare.
För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Vill du se ut som en riktig
1800-talsmänniska, så låt dig inte inspireras för mycket av filmer, för deras
kostymer är tyvärr inte (med ytterst få undantag) historiskt korrekta.
Vilken tidsperiod vill du porträttera?
1800-talet varade naturligtvis i
100 år och modet förändrades väldigt mycket under den tiden. Om du inte redan
har ett bestämt årtal, eller i alla fall årtionde, i åtanke, så titta på bilder
i böcker och på nätet. Om du hittar något du tycker om, ta reda på när och var
bilden är ifrån. Modet ändrades inte bara över tid, det fanns ofta skillnader
mellan olika platser; om du bodde i en storstad, småstad eller på landet kunde
starkt påverka hur du klädde dig. Avgränsa tid och plats så mycket det går,
till exempel Lund på 1840-talet, eller landsbygden omkring Jönköping runt år1850.
För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Sträva efter att vara konsekvent
när det gäller vilken tid och plats dina olika plagg kommer ifrån. Inget
skriker ”nybörjare!” så mycket som en person i klädesplagg från helt olika
tidsperioder (som en moderiktig ung kvinna från 1800-talets mitt i en hatt från
sekelskiftet 1900 – sina ofödda barnbarns tid!) eller platser (som en bonde
från Skåne som har en dräktjacka från Hälsingland), förutom rena
fantasiskapelser, givetvis.
Liggande, avtagbar krage, mycket vidd i den veckade kjolen,
slätt isydda ärmar med mycket vidd vid handleden. Storbritannien.
Hög krage, kjolen är slät över höfterna och lätt utställd,
snäva ärmar med puff vid axeln. Storbritannien.
Vilken samhällsklass tillhör personen du
vill föreställa, och hur rik är denne?
Vill du vara en adelsman på
Riddarhuset, en välbärgad köpmans hustru, en driftig tidningstryckare, en
småbonde med egen gård, eller kanske en piga i en småstad? Den stora massan av
befolkningen under 1800-talet hade mycket begränsade ekonomiska möjligheter,
många var direkt fattiga, och de som levde på inrättningar och fick tigga för
att överleva var inte få. Bland de som idag syr 1800-talskläder är
förhållandena ofta de omvända: de flesta vill vara fina damer och herrar,
vilket resulterar i många vackra dräkter att beundra, men ger en helt felaktig
bild av historien.
För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Ett gott råd är att börja
enkelt; det är mycket lättare och billigare att få ihop en snygg, trovärdig
bonde- eller hantverkarklädsel som första dräkt. Efter hand som du lär dig mer
kan du om du vill avancera uppåt. Försök inte klä dig som överklass om du inte
har kunskaperna, pengarna och accessoarerna. Fina klänningar gör ingen societetsdam
(och hon om någon måste vara helt moderiktigt klädd, med korsett och klänningar
som är sydda för att passa just hennes figur helt perfekt, inte efter något
standardiserat mönster); frisyr, skor, huvudbonad, smycken och så vidare måste
också vara rätt, och för detta krävs det tid, studier på området, och inte
minst pengar att köpa material och/eller färdiga tillbehör för.
Är du man eller kvinna?
Under 1800-talet fanns inte våra moderna tankar om
jämställdhet, även om fröna till dem så smått började slå rot här och där; män
och kvinnor ansågs av de flesta vara i grunden olika, de hade olika roller i
samhället, och de klädde sig olika.
För att undvika
vanliga nybörjarmisstag:
- Vissa flickor och kvinnor trivs inte i klänning, och
tycker att det går lika bra om de klär sig i manskläder. Detta hade aldrig, med
några ytterst få undantag, hänt under 1800-talet. Givetvis kan ingen tvinga
någon annan att klä sig på ett sätt de inte vill, men kvinnor i manskläder ska
vara medvetna om att de inte är historiskt korrekta, oavsett hur snygga
kläderna är i sig själva. Känner du att spetsar, blommor och volanger inte är
din grej så kan du kanske satsa på en riddräkt – de är trots långa kjolar mer strikta och lätt
maskulina i snittet - eller en cykeldräkt med skräddad jacka och påsiga byxor
från 1890-talet.
Promenaddräkt och riddräkt, 1837.
Hur gammal är du?
Äldre personer tenderade ofta att vara lite mer konservativa
i sin klädsel, något som kan vara bra att tänka på. Det är också värt att notera
att i en tid när barn i tonåren ofta tjänade sitt eget uppehälle som lärlingar,
drängar och pigor, då det fanns liten eller ingen bot mot sjukdom och smärta,
och arbetsbördan för de flesta var långt tyngre än för oss, ansågs man vara
vuxen, medelålders och gammal tidigare än idag, när många inte ”blir vuxna”
förrän de passerat trettio. Här är också värt att nämna civilstånd: en gift
kvinna hade högre social status än en ogift, och detta markerades ibland i
klädseln, särskilt under 1800-talets början – i vissa bygder där folkdräkter
fortfarande användes markerades denna skillnad länge.
För att undvika
vanliga nybörjarmisstag:
- Klä dig efter din ålder: är du inte en rodnande ung flicka
så klä dig inte som en, utan sträva efter lite mer värdighet. Detsamma gäller
för män; är du inte en ung sprätt så klä dig inte som en. Är du gift,
sammanboende, eller i en ålder då du rimligen borde ha varit det om du levt på
1800-talet, bär en huvudbonad som visar detta, om det var brukligt under den
tid och på den plats som du vill porträttera. Är du en fjortonårig ung man är
det lämpligt att du klär dig som son till en bonde, en hantverkarlärling eller
kanske en studerande från medel- eller överklassen. Det är däremot inte så realistiskt
att klä dig som officer i uniform.
Hanna är traditionellt klädd i förkläde, halskläde och huvudkläde.
Vilka material fanns?
1800-talet ser stora förändringar både i tillverkningen och
i transporten av textilier; de blir på grund av slaveriet i Amerikanska södern,
underbetalda fabriksarbetare i England och de avancerade maskiner som i allt större
utsträckning användes i textiltillverkningen billigare och även finare tyger
blir något mer tillgängliga för vanligt folk. Linne, bomull, ylle och siden i
olika kvalitéer och blandningar användes, men alla material användes inte till
alla plaggtyper. Det säger sig själv att alla
sorters moderna material, framställda på konstgjord väg (till exempel fleece,
polyester, acetat, nylon, ”krossad sammet” – vilka alla är
1900-talsuppfinningar och ytterst sällan ser ut som något annat än vad de är)
inte fanns under 1800-talet, och därför inte bör användas till sådana kläder
idag.
Unga textilarbetare.
Vilka färger användes?
Detta varierade givetvis med modet och situationen, men lite
generaliserat kan man säg att män klädde sig i rätt mörka färger, flickor och
unga kvinnor i ljusa färger och mer mogna kvinnor i dovare färger. Under slutet
av 1850-talet kom den första anilinfärgen, som var mycket klarare och starkare
än de tidigare använda färgämnena, och under 1860 och70-talen utvecklades en
mängd nya färger. 1800-talet var alltså inte bara svartvitt, som man kan tro
när man ser gamla fotografier, där alla kläder ser mörka och dystra ut. Blått,
rött, rosa, grönt, brunt, lila, vitt, svart var alla färger som brukades.
För att undvika
vanliga nybörjarmisstag:
- Titta på modebilder och bevarade plagg från den tid, plats
och samhällsklass du är intresserad av: var alla klänningar vita under empiren?
Användes mönstrade tyger?
Det fanns en uppsjö av mönstrade tyger under 1800-talet; randigt,
rutigt, blommigt, prickigt och kombinationer av dem, för att nämna några. En
del av dem är väldigt spralliga och ser förvånansvärt moderna ut. Men liksom
med allt annat gick det moden också i mönstren. Även konsten att trycka tyg
utvecklades under 1800-talets början.
Det finns reproduktioner av historiska bomullstyger att
köpa. Har du tur kan du hitta dem i någon quiltaffär, annars finns det ett
stort utbud på nätet.
För att undvika
vanliga nybörjarmisstag:
- Använd enfärgade tyger till ditt första projekt. Till exempel
en klänning från 1815 i ett mönster som inte dök upp förrän på 1840-talet
skulle se konstigt ut för det tränade ögat. Enfärgat är däremot alltid ett
säkert val.
Hur syddes kläderna?
Redan under sent 1700-tal uppfanns den första symaskinen,
men den såldes aldrig. Olika versioner uppfanns under 1800-talets första hälft,
men det var inte förrän på 1860-talet som privatpersoner började köpa dem. I
princip alla kläder innan dess var alltså handsydda, och även efter att symaskinen
kom ut på marknaden gjordes en del av sömnaden på varje plagg för hand. Långt
senare var det fortfarande många, som inte hade råd med symaskin, som fortsatte
att sy för hand.
Kläder sydda för hand är ofta konstruerade på ett helt annat
sätt än maskinsydda kläder och en maskinsydd söm ser ofta helt annorlunda ut än
en handsydd. För att få ett historiskt trovärdigt plagg är det därför klokt att
läsa på om hur sömnaden gick till under den tid du är intresserad av. Det är
detaljerna som gör eller förstör en dräkt.
För att undvika
vanliga nybörjarmisstag:
- Fundera på vad du vill få ut av att tillverka dina 1800-talskläder: vill
du få dem färdiga så fort som möjligt så att du kan använda dem, eller
vill du lära dig de olika historiska teknikerna?
Far undervisar i läsning medan mor syr.
"The evening lesson", av Edward Thompson Davies, 1858.
I vilken ordning skulle du klä dig?
Givetvis kan det vara lockande att direkt skaffa dig den där
balklänningen, eller det eleganta fickuret du alltid drömt om, men även om
sådana ting kan vara bra, så är de inte det viktigaste. Skulle du, i ditt
moderna liv, köpa en snygg partyklänning om du inte hade ett enda par byxor att
ha på jobbet, eller köpa ett par dyra skor, om du egentligen behöver nya
kalsonger? Likadant måste du tänka när det gäller din historiska garderob. Underkläder
och strumpor först, sedan vardagskläder, ytterkläder, hatt, skor, accessoarer.
Här måste den omdebatterade korsetten få ett särskilt omnämnande. En
moderiktig kvinna (och även många ur de lägre samhällsklasserna), oavsett
vilken del av 1800-talet hon levde under, ägde minst en korsett och använde den
dagligen. Hela dräktens siluett står och faller med korsetten och eventuella
styvkjolar. Ska du föreställa en kvinna som är något finare än en bondmora (och
även en del av dem använde korsett) så är den ett absolut måste. Oavsett hur fin din klänning är i sig själv så
kommer den inte att sitta fint utan korsett under, för din figur kommer att se
annorlunda ut när du bär en. Korsetten är inte primärt till för att bli onaturligt smal (även om en del fåfänga kvinnor gjorde vad de kunde i det avseendet – inte olikt de kvinnor som idag går i skyhöga klackar – och utstod samtidens ogillande och löje), den är till för att ge bysten stöd, ge rätt hållning åt kroppen, och ge ett stabilt underlag för att klänningen ska sitta snyggt. En bra, bekväm korsett, sydd
efter din figur, i den stil som var modern under den tid du strävar efter
att efterlikna, är en av de första saker du som kvinna bör investera i. Syr du
klänningen först är risken stor att den kommer att sitta konstigt när du väl
skaffar en korsett.
Som du kanske förstår vid det här laget så är 1800-talskläder
ett enormt stort ämne som inte går att täcka i en handvändning. Titta gärna in
igen och se om nya inlägg på området kommit upp, och besök under tiden min sida
på Facebook, där jag länkar till andra artiklar och bloggar som är relevanta.
Referenser:
Liby, H. (1997). Kläderna
gör upplänningen: folkligt mode - tradition och trender. Uppsala:
Upplandsmuseet.
Hammar, B. & Rasmussen, P.
(2001). Kvinnligt mode under två sekel.
Lund: Signum.
Hammar, B. & Rasmussen, P.
(2008). Underkläder: en kulturhistoria.
Lund: Signum.
SENAST ÄNDRAD 26 MAJ 2015.
