Varför Historisk Korrekthet Spelar Roll

När det gäller att sy (eller på annat sätt införskaffa) historiska kläder finns det två skolor: de som vill att de ska vara så historiskt korrekta som möjligt i alla detaljer (material, snitt, konstruktion osv.) och att frisyrer och allt annat bör matcha, och så finns det de som anser att det inte spelar så stor roll, huvudsaken är att man har roligt. Mellan dessa ytterligheter finns det förstås alla variationer på åsikter och infallsvinklar. Vad som passar just dig bäst kan ingen annan bestämma, men här är några tankar om varför en strävan mot historisk korrekthet kan anses vara betydelsefull.

Caroline sydde sin balklänning inspirerad av ett original från ca 1882, 

av den under 1800-talets andra hälft hett eftertraktade modeskaparen Worth.

- Nästan alla som ser dig i historiska kläder kommer att förutsätta att de är korrekta, liksom de felaktigt förutsätter att kostymerna i historiska filmer är det. Om dina kläder är historiskt korrekta eller ej kanske inte spelar så stor roll för dig personligen, men du kommer genom att använda dem att bidra till en uppfattning om hur det var förr. Om dina kläder inte är grundligt studerade och tillverkade så kan du sprida gamla missuppfattningar eller skapa nya. Eftersom kläderna vanligtvis speglar ett lands ekonomi, religiösa och politiska åsikter, traditioner och aktuella händelser samt människosyn (till exempel synen på män och kvinnor, barn och vuxna, fattiga och rika, medborgare och utlänningar) kan ”fel” kläder i värsta fall leda till en form av historieförfalskning. Detsamma kan egentligen sägas om det faktum att de flesta syr överklasskläder (om inte evenemanget är en societetsbal eller så – då är det givetvis helt rätt att vara så elegant man kan): även i de fall de är helt historisk korrekta så ger det på en marknad intryck av att alla hade det bra förr och det var verkligen inte fallet. 

 Jag (som ser sjukligt blek och tärd ut på den här bilden)

i kläder baserade på bevarade plagg från 1800-talets mitt.

Ovanstående är särskilt viktigt om du arbetar med historieförmedling, i offentlig sektor (som museum) eller privat (som grupp eller individ på ex. marknader); det är då din och arbetsplatsens/gruppens skyldighet att göra det korrekt så långt det är möjligt och det inkluderar kläderna (alla lager), frisyrerna och tillbehören. Önskvärt vore att en del av de som organiserar marknader och liknande också gjorde en större ansträngning i det avseendet: alltför ofta blandas saker och företeelser från hela seklet – eller till och med från 1900-talet – urskiljningslöst, även i fall där evenemanget har ett uttalat årtal.

 1800-talets mitt och 1900-talets början passar inte 

så bra ihop, även om de är trevliga var för sig.

Varför är det då viktigt att ge en korrekt spegling av historien? Helt enkelt för att vi som individer och samhället i stort är som vi är på grund av vad som hänt tidigare generationer. Vårt samhälle har inte uppkommit ur ingenting, eller blivit som det är av en slump. Det har utvecklats år efter år, årtionde efter årtionde, århundrade efter århundrade. Mode speglar varje tids åsikter och strömningar. Självklart ska det vara roligt att klä upp sig, men att ha roligt och att vara historiskt korrekt behöver inte vara varandras motsatser, särskilt inte nuförtiden när informationen om hur kläder såg ut och hur de tillverkades finns så pass lättillgänglig i böcker och genom internet.

Anders som vapenhandlare runt sekelskiftet 1900.

- Du kan inte uppleva det förflutna om du inte bär det. Att du använder rätt material, rätt snitt och kombinerar plaggen (alla lager) på rätt sätt är helt nödvändigt för att din dräkt ska kännas, se ut och röra sig på det sätt de gjorde förr. Det kommer att öka din förståelse för hur det var att leva i en viss tid: hur man rörde sig, hur man satt, vilken hållning som var eftersträvansvärd o.s.v. Det kommer också att öka din förståelse för varför alla dessa lager användes.

1800-talets kvinnor satte på sig korsetten varje dag lika naturligt som vi sätter på oss en bh. 

Är den sydd för din figur och snörs förståndigt är den inte obekväm, utan stödjande och avlastande. 

Brooke och hennes syster visar sina underkläder från 1860-talet. 

Klänningarna ska givetvis också på innan de kommer till evenemanget…

Att sy dina kläder för hand (om det var hur kläderna under din period gjordes) kommer lära dig varför kläders värde var så högt förr. Du kommer inse att ditt plagg, även om det kanske inte är helt perfekt, är unikt - ingen annan har något precis likadant. Förr såg inte alla ut som om de klivit ur en H&M-katalog. Du kommer att få en större förståelse och respekt för hur skickliga hantverkare och många kvinnor hemma var. Du kommer lära dig att olika stygn användes på olika ställen på ett plagg för att spara tid, vara extra hållbara eller ge en viss effekt till det färdiga plagget. Ja det tar tid att sy för hand, men du kommer att komma den tidens människor mycket närmare genom att göra något som de gjorde, och ditt plagg kommer att bete sig på ett annat sätt än ett maskinsytt.

Detaljer på handsytt snörliv, inspirerat av ett från 1800-talets början.

- Att fuska kan inte bara se fel ut, det kan också vara obekvämt eller till och med farligt; ett plagg i syntetmaterial kan smälta fast på huden om du kommer för nära en oskyddad låga; ett utelämnat snörliv eller korsett gör att de tunga underkjolarna skär in i midjan och höfterna; syntetfibrer blir för varma på sommaren och för kalla på vintern; fel frisyr till dina kläder kommer att påverka den fashionabla siluettens ömtåliga balans; en byst som ej stöds av ett snörliv eller en korsett kommer att få den finaste klänning att se tantig och klumpig ut.

 Sarah Jane i sorgdräkt av 1860-talsmodell.  Lillan är också historiskt korrekt klädd.

- Det spar både tid och pengar att göra rätt från början. De flesta som syr historiska kläder nöjer sig med något som inte är korrekt som första dräkt, av okunskap eller av ekonomiska skäl. Många vill efter en tid uppgradera till något som är mer historiskt korrekt och kasserar sin första dräkt. Ta dig tid att forska ordentligt om din favoritperiod nu och spara tid och pengar senare.

 Sabine har inspirerats av en modeplansch från 1812, men gjort vissa ändringar: 

eftersom hon föreställer medelklass har hon sytt sin klänning i bomull istället för siden 

som det enligt förlagan ska vara. Hennes bahytt är också lite gammalmodig för 1812 – men 

det kan vara passande för en kvinna som inte har obegränsade tillgångar.

- Andrahandspriset är högre på bra grejer. Om du upptäcker att återskapande inte är din grej, eller att du föredrar en annan tidsperiod så kan du med lite tur sälja dina kläder för ett skäligt pris, för de som själva kräver autenticitet vet vad det är värt.

- Det är roligt! Det är ett interaktivt sätt att lära sig historia på, du kommer att utveckla nya färdigheter och förfina de du redan har. Medan du surfar på bloggar, hemsidor och forum kommer du få nya vänner runt om i världen som har samma intresse som du. Den samlade kunskapen bland historiska återskapare och de som syr historiska kläder är stor och växer ständigt. Att inte ta hjälp av dem och få del av deras kunskap vore synd.

Anders, Frej och några till har roligt på Jönköpings Allmogemarknad, 1850.

Var inte rädd – även den bäste var en gång nybörjare och många har gamla kostymsynder de skrattar åt idag. Alla fortsätter att lära sig. Var öppen för ny kunskap, ödmjuk när någon berättar om ett bättre sätt att göra något på och ställ frågor när du inte hittar svar så kommer du att kunna få massor av hjälp.

Grundläggande om Underkläder

Underkläder är basen för alla historiska dräkter och det första du bör sy/köpa. Det viktigaste för att få rätt utseende i historiska moden är siluetten och den byggs upp inifrån och ut, lager på lager. Dina övre kläder kommer inte att sitta och röra sig som de ska utan rätt underkläder, särskilt inte om du är flicka eller kvinna.

Underkjol i linne, 1850-tal. Malmö Museer, nr. MM 044647

Ett av de viktigaste kraven på underkläder var och är att de ska gå att tvätta. De yttre kläderna var ofta tillskurna och sydda på ett avancerat sätt, gjorda av ylle, siden och bomull, för kvinnor ofta med insydda styvnader i livets sömmar. De var svåra att tvätta, om det gick över huvud taget. Underkläderna behövdes därför för att skydda kläderna mot svett och kroppsoljor. Underkläder gjordes vanligen i material som var enkla att tvätta. De syddes också med små noggranna stygn och alla sömmar veks in och syddes ner för att inte rivas upp av den omilda behandling som tvätten innebar. 

Detalj av linnesärk från 1860-talet. Notera de små, prydligt fällda sömsmånerna.

Malmö Museer, nr. MM 042449

Linne användes mer eller mindre av alla under början av 1800-talet, olika fint eller grovt beroende på de ekonomiska förutsättningarna. Efter hand kom bomullen in, och en stor del av överklassens och medelklassens underkläder var sydda i det nya materialet vid 1800-talets mitt. Mot slutet av 1800-talet var de flesta personers underkläder i bomull. Underkläder var oftast vita, då de koktes vid tvätt och eventuell färg bara hade tvättats ur. Vita, snygga underkläder var dessutom symboliskt detsamma som att du var ren, moralisk och anständig som person.

Kyrkoherde Johan Aron Almén med sin första hustru Hilma Matilda, 1860-tal.

Nytvättade och prydligt strukna vita kragar. Bohusläns Museum, nr. UMFA53226:0032

Då man tvättade så sällan det gick (byken var ett enormt stort och tungt jobb som tog flera dagar) hade man i sina klädkistor och klädskåp så många ombyten av underkläder som man hade råd med, ofta betydligt fler uppsättningar än man hade av yttre kläder som till exempel klänningar och byxor. Ett eller ett par dussin skjortor eller särkar är inte ovanligt i uppteckningarna, med färre för vanligt folk och fler för fint folk. Märta Helena Reenstierna, Årstafrun, skriver i sin dagbok i slutet av 1820-talet att hon nu har 60 särkar, plus brudlinnet som hon inte tänker använda igen förrän det blir hennes svepning.

 Särk i linne, daterad till 1840-70. I internationella samlingar ses 

den här typen av särk från 1700-talets slut och är mycket vanlig under 

empiren och har troligtvis varit det här också. Malmö Museer nr. MM 029549

Under kalla vintermånader kunde underkläder av ylle ibland användas. De var uppenbarligen inte lika lätta att tvätta som linne, men höll å andra sidan värmen mycket bättre, vilket säkert var uppskattat i kyliga bostäder.

Långkalsonger i kraftigt bomullstyg från 1800-talets slut.

Malmö Museer, nr. MM 060051:009

Hur underkläderna såg ut mer i detalj varierade mycket med modena och klasstillhörigheten under 1800-talet, så det kommer inte gås in på i detalj här: de olika perioderna kommer att behandlas separat senare. 

Pojkskjorta i linne, Vemmenhögs härad i Skåne, ca 1820-50. 

Nordiska Museet, nr. NM.0006401

För att undvika vanliga nybörjarfel:

Hoppa inte över underkläderna, särskilt inte om du är kvinna! En man kan om det kniper komma undan med sina moderna kalsonger ett tag, men som kvinna måste du ha rätt sorts underkläder, det är helt nödvändigt. Många börjar med att sy klänningen först, men det kommer inte att bli riktigt bra om du inte syr den så att den passar när du har på dig särk, snörliv/korsett och underkjolar. Är du ny på att sy är underkläder dessutom väldigt bra att börja med; skulle någon söm inte bli så rak som du ville, eller något veck eller knapphål inte bli lika fint som du tänkt så gör det inte så mycket, då ingen ska se dina underkläder. Huvudsaken är att de finns där.

Referenser:

Hammar, B. & Rasmussen, P. (2008). Underkläder: en kulturhistoria. Lund: Signum.

SENAST ÄNDRAD 29 JANUARI 2014.

Introduktion

Jag älskar historia och historiska kläder, vilket den som läst någon av mina andra bloggar vet. 1800-talet har alltid varit en av mina favoritperioder rent modemässigt och det är med förtjusning jag ser en ökning av intresset för den tiden i Sverige.

De flesta har dock inte någon riktig uppfattning om hur komplext modet var eller hur otroligt mycket det ändrade sig under 1800-talet. De kan sätta på sig ”Madickenkläder” (som baseras på modet runt sekelskiftet 1900), för att till exempel gå på en marknad som har 1850 som tema. Att klä sig i ett mode som ligger 50 år framåt i tiden är givetvis helt orealistiskt rent historiskt. Mode uppstår aldrig i ett vakuum, utan speglar sin tids ekonomi, moraliska åsikter, religion, politik, och teknologiska framsteg.

Under 1800-talet ändrades modet lika snabbt som nu, men till skillnad från idag var det inte direkt socialt accepterat och coolt att klä sig i vintagekläder (så hopplöst omodernt!) eller efter egen smak utan att ta hänsyn till det modet dikterade. Gemenskapen – familjen, samhällsklassen, samhället i stort - var fortfarande viktigare än individen, även om det så smått började luckras upp, och du hade vissa skyldigheter mot dem. Att stå ut för att man på något sätt var annorlunda var inget positivt. Att följa modet efter förmåga var därför inget val - det var, enligt Pernilla Rasmussen (föreläsningsanteckning 8 december 2013) en självklarhet.

Eftersom modet hela tiden var i utveckling så var mycket av det som hade varit högsta mode till exempel år 1830 hopplöst ute år 1840. Detta är tydligare ju högre upp i samhället du kommer. Fint folk uppdaterade ständigt sina garderober, medan vanligt folk kunde investera i en full klädkista medan de arbetade som drängar och pigor i ungdomen och fortfarande använda kläderna flera årtionden senare, med enstaka nytillskott efter hand. En dräkt kan alltså inte ta dig igenom hela 1800-talet; ju finare du vill vara ju fler dräkter behöver du om du vill kunna passera som både stilig empireherre/dam vid 1800-talets början och ståtlig borgare vid dess mitt eller slut. Eftersom varje mode ser olika ut kräver dräkter från varje period sin egen research. 

 Karikatyr från 1857, strax efter att krinolinen uppfunnits;

gamla tiders moden verkar alltid löjliga i efterhand, 
och ingen kan spå hur de kommer att utvecklas i framtiden, 
även om det verkar uppenbart när man ser tillbaka.

Eftersom det är så svårt att veta vart man ska börja ska denna blogg försöka vara en guide till dig som ska vara knalle eller besökare på till exempel Allmogemarknaden i Jönköping, Thomanders Jul i Lund, Persmäss i Gamla Linköping eller något annat 1800-talsevenemang och vill ha kläder i rätt stil. Den är också till dig som bara vill lära dig mer om 1800-talets svenska dräktskick.

Jag är på inget sätt expert på området; jag lär mig ständigt nya saker, och det är en del av det roliga. Jag har dock ett brinnande intresse för dräkthistoria och ser gärna att andra får möjlighet att ta till sig den kunskap som jag själv samlat – och samlar – på mig.

Här är en del saker som är bra att fundera på innan du börjar.

Vadå historiskt korrekt?

 Det är viktigt att förstå att 1800-talet var verkligt. Din farfars-farfars farfar levde då. Han och hans hustru, deras familjer och grannar var riktiga människor, som föddes, levde - åt och drack, arbetade och festade, skrattade och grät, gladdes och sörjde, njöt och plågades - gifte sig, fick barn, blev gamla och dog. De hade sin kultur; en unik blandning av nationell och lokal historia, politik, folktro och religion, liksom vi idag har vår, och den präglade hela deras liv. Vill du klä dig i 1800-talskläder idag så kan du inte sätta på sig vilken långkjol eller skjorta som helst som inte är typiskt 2000-tal och tro att det blir rätt. De kläder 1800-talets människor bar var påverkade av mode, tro, samhällsklass, ekonomi, civilstånd, teknik, materialtillgång, lokala seder och bruk, för att nämna några faktorer. Det finns rätt och fel, eftersom kläderna och deras sammanhang har existerat. Genom att iklä oss den typ av kläder våra förfäder och -mödrar använde kan vi komma vårt eget förflutna lite närmare, på ett roligt sätt.

Det kan också vara bra att inse att oavsett hur mycket du forskar på ett område så kommer du aldrig kunna återskapa det förflutna helt. Materialen du använder idag är sällan helt identiska med de som fanns då. Du är ovan vid att bära den typen av kläder: de sitter åt på ställen moderna kläder inte sitter åt på, de kräver en annorlunda hållning och rörelsemönster som du inte vuxit in i sedan barnsben. Du har helt andra uppfattningar om politik, religion, utbildning, korrekt uppförande och mänskliga rättigheter än vad som fanns då, och hur mycket du än försöker så kommer ditt sätt att reagera på historiska händelser och företeelser att färgas av ditt moderna tankesätt.

Men det innebär inte att det är lönlöst att försöka. Med efterforskningar och tålamod kan du komma rätt nära, i alla fall vad gäller ditt utseende och en del av ditt uppträdande. Att se en person som lyckas med det visuella är ett sant nöje.

Patron Adolf Drakenberg och hans fästmö Augusta Adler år 1852.
Vilka var de; vilka personligheter hade de? Hur träffades de, blev de lyckliga tillsammans?

Varför ska man vara källkritisk?

Internet är fullt av information om alla sorters ämnen, och en hel del av den har vi stor nytta av. Vi vet också att en hel del är lögner, teorier, åsikter eller missuppfattningar. Oavsett vad man söker information om så måste man vara källkritisk, och det gäller i högsta grad även historiska kläder. Vem har skrivit texten? Är han eller hon insatt i sitt ämne? Vad har personen för bakomliggande orsak till att skriva det? På vad har personen baserat informationen? Detsamma gäller böcker, sömnadsmönster och försäljare. Innebär det att du ska vara kritisk när du läser den här bloggen också? Absolut! Upptäcker du några faktafel så får du gärna upplysa mig och ge en källa på hur det egentligen var.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:

- Tro inte på allt som sägs, eller på allt som står i skriven text. Bara för att ett klädesplagg, ett parasoll, eller ett par skor påstås vara från 1800-talet, eller vara i 1800-talsstil (vilka som redan sagts varierade mycket) så behöver det inte alls vara fallet. Faktum är att när man googlar bilder på ”1800-talsskläder”, ”1800-talssklänning” eller liknande, så är det som kommer upp en salig blandning av det som är perfekt utfört, historiskt bristfälligt eller bara helt fel ur alla aspekter. Även det som är historiskt korrekt kan ändå vara några årtionden fel för den tid just du tänkt dig.

- Kopiera inte någon annans kläder rakt av, för oavsett hur snygga de är har du inga garantier för att just den tolkningen är rätt, även om personen som bär kläderna är mycket påläst. Visst kan man låta sig inspireras av andra, men det är bra att alltid gå till originalkällor (bilder, texter, bevarade plagg) och kontrollera först.

Vad har du för avsikt med dina kläder?

Vill du bara vara snygg, häftig eller vacker, utan att bry dig om ifall dina kläder är historiskt korrekta eller ej, så kan dina kläder naturligtvis se ut hur som helst, men de borde då hellre kallas inspirerade av 1800-talet, eftersom de faktiskt inte är historiska.

Skulle du kunna vilja åka tillbaka i tiden till en by eller stad under 1800-talet utan att se alltför konstig ut, då måste du vara mer noggrann i ditt val av mönster, material, accessoarer, frisyr, eventuellt smink, och så vidare. 

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:

- Vill du se ut som en riktig 1800-talsmänniska, så låt dig inte inspireras för mycket av filmer, för deras kostymer är tyvärr inte (med ytterst få undantag) historiskt korrekta.

 

Vilken tidsperiod vill du porträttera?

1800-talet varade naturligtvis i 100 år och modet förändrades väldigt mycket under den tiden. Om du inte redan har ett bestämt årtal, eller i alla fall årtionde, i åtanke, så titta på bilder i böcker och på nätet. Om du hittar något du tycker om, ta reda på när och var bilden är ifrån. Modet ändrades inte bara över tid, det fanns ofta skillnader mellan olika platser; om du bodde i en storstad, småstad eller på landet kunde starkt påverka hur du klädde dig. Avgränsa tid och plats så mycket det går, till exempel Lund på 1840-talet, eller landsbygden omkring Jönköping runt år1850.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:

- Sträva efter att vara konsekvent när det gäller vilken tid och plats dina olika plagg kommer ifrån. Inget skriker ”nybörjare!” så mycket som en person i klädesplagg från helt olika tidsperioder (som en moderiktig ung kvinna från 1800-talets mitt i en hatt från sekelskiftet 1900 – sina ofödda barnbarns tid!) eller platser (som en bonde från Skåne som har en dräktjacka från Hälsingland), förutom rena fantasiskapelser, givetvis. 

Moderiktig klänning från 1859-62. 

Liggande, avtagbar krage,  mycket vidd i den veckade kjolen, 

slätt isydda ärmar med mycket vidd vid handleden. Storbritannien.

 Moderiktig klänning från 1899. 

Hög krage, kjolen är slät över höfterna och lätt utställd, 

snäva ärmar med puff vid axeln. Storbritannien.

Vilken samhällsklass tillhör personen du vill föreställa, och hur rik är denne?

Vill du vara en adelsman på Riddarhuset, en välbärgad köpmans hustru, en driftig tidningstryckare, en småbonde med egen gård, eller kanske en piga i en småstad? Den stora massan av befolkningen under 1800-talet hade mycket begränsade ekonomiska möjligheter, många var direkt fattiga, och de som levde på inrättningar och fick tigga för att överleva var inte få. Bland de som idag syr 1800-talskläder är förhållandena ofta de omvända: de flesta vill vara fina damer och herrar, vilket resulterar i många vackra dräkter att beundra, men ger en helt felaktig bild av historien.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:

- Ett gott råd är att börja enkelt; det är mycket lättare och billigare att få ihop en snygg, trovärdig bonde- eller hantverkarklädsel som första dräkt. Efter hand som du lär dig mer kan du om du vill avancera uppåt. Försök inte klä dig som överklass om du inte har kunskaperna, pengarna och accessoarerna. Fina klänningar gör ingen societetsdam (och hon om någon måste vara helt moderiktigt klädd, med korsett och klänningar som är sydda för att passa just hennes figur helt perfekt, inte efter något standardiserat mönster); frisyr, skor, huvudbonad, smycken och så vidare måste också vara rätt, och för detta krävs det tid, studier på området, och inte minst pengar att köpa material och/eller färdiga tillbehör för.

 

 Fint folk och vanligt folk om varandra på julmarknaden på Stortorget i Stockholm år 1859.

Är du man eller kvinna?

Under 1800-talet fanns inte våra moderna tankar om jämställdhet, även om fröna till dem så smått började slå rot här och där; män och kvinnor ansågs av de flesta vara i grunden olika, de hade olika roller i samhället, och de klädde sig olika.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:

- Vissa flickor och kvinnor trivs inte i klänning, och tycker att det går lika bra om de klär sig i manskläder. Detta hade aldrig, med några ytterst få undantag, hänt under 1800-talet. Givetvis kan ingen tvinga någon annan att klä sig på ett sätt de inte vill, men kvinnor i manskläder ska vara medvetna om att de inte är historiskt korrekta, oavsett hur snygga kläderna är i sig själva. Känner du att spetsar, blommor och volanger inte är din grej så kan du kanske satsa på en riddräkt – de är trots långa kjolar mer strikta och lätt maskulina i snittet - eller en cykeldräkt med skräddad jacka och påsiga byxor från 1890-talet.

 Promenaddräkt och riddräkt, 1837.

Hur gammal är du?

Äldre personer tenderade ofta att vara lite mer konservativa i sin klädsel, något som kan vara bra att tänka på. Det är också värt att notera att i en tid när barn i tonåren ofta tjänade sitt eget uppehälle som lärlingar, drängar och pigor, då det fanns liten eller ingen bot mot sjukdom och smärta, och arbetsbördan för de flesta var långt tyngre än för oss, ansågs man vara vuxen, medelålders och gammal tidigare än idag, när många inte ”blir vuxna” förrän de passerat trettio. Här är också värt att nämna civilstånd: en gift kvinna hade högre social status än en ogift, och detta markerades ibland i klädseln, särskilt under 1800-talets början – i vissa bygder där folkdräkter fortfarande användes markerades denna skillnad länge.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:

- Klä dig efter din ålder: är du inte en rodnande ung flicka så klä dig inte som en, utan sträva efter lite mer värdighet. Detsamma gäller för män; är du inte en ung sprätt så klä dig inte som en. Är du gift, sammanboende, eller i en ålder då du rimligen borde ha varit det om du levt på 1800-talet, bär en huvudbonad som visar detta, om det var brukligt under den tid och på den plats som du vill porträttera. Är du en fjortonårig ung man är det lämpligt att du klär dig som son till en bonde, en hantverkarlärling eller kanske en studerande från medel- eller överklassen. Det är däremot inte så realistiskt att klä dig som officer i uniform.

 Nämdeman Erik Nilsson och hans hustru Hanna,

från Lyngby i Skåne, någon gång på 1870-talets början. 

Hanna är traditionellt klädd i förkläde, halskläde och huvudkläde.

Eriks och Hannas döttrar är dock betydligt

 mer modernt, om än enkelt, klädda vid samma tid.

Vilka material fanns?

1800-talet ser stora förändringar både i tillverkningen och i transporten av textilier; de blir på grund av slaveriet i Amerikanska södern, underbetalda fabriksarbetare i England och de avancerade maskiner som i allt större utsträckning användes i textiltillverkningen billigare och även finare tyger blir något mer tillgängliga för vanligt folk. Linne, bomull, ylle och siden i olika kvalitéer och blandningar användes, men alla material användes inte till alla plaggtyper. Det säger sig själv att alla sorters moderna material, framställda på konstgjord väg (till exempel fleece, polyester, acetat, nylon, ”krossad sammet” – vilka alla är 1900-talsuppfinningar och ytterst sällan ser ut som något annat än vad de är) inte fanns under 1800-talet, och därför inte bör användas till sådana kläder idag.

 Unga textilarbetare.

Vilka färger användes?

Detta varierade givetvis med modet och situationen, men lite generaliserat kan man säg att män klädde sig i rätt mörka färger, flickor och unga kvinnor i ljusa färger och mer mogna kvinnor i dovare färger. Under slutet av 1850-talet kom den första anilinfärgen, som var mycket klarare och starkare än de tidigare använda färgämnena, och under 1860 och70-talen utvecklades en mängd nya färger. 1800-talet var alltså inte bara svartvitt, som man kan tro när man ser gamla fotografier, där alla kläder ser mörka och dystra ut. Blått, rött, rosa, grönt, brunt, lila, vitt, svart var alla färger som brukades.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:

- Titta på modebilder och bevarade plagg från den tid, plats och samhällsklass du är intresserad av: var alla klänningar vita under empiren?

 Svensk halvsidenklänning, ca 1815.

Användes mönstrade tyger?

Det fanns en uppsjö av mönstrade tyger under 1800-talet; randigt, rutigt, blommigt, prickigt och kombinationer av dem, för att nämna några. En del av dem är väldigt spralliga och ser förvånansvärt moderna ut. Men liksom med allt annat gick det moden också i mönstren. Även konsten att trycka tyg utvecklades under 1800-talets början.

Det finns reproduktioner av historiska bomullstyger att köpa. Har du tur kan du hitta dem i någon quiltaffär, annars finns det ett stort utbud på nätet.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:

- Använd enfärgade tyger till ditt första projekt. Till exempel en klänning från 1815 i ett mönster som inte dök upp förrän på 1840-talet skulle se konstigt ut för det tränade ögat. Enfärgat är däremot alltid ett säkert val.

 Tygprover med olika tryck från Frankrike, 1860-talet.

Hur syddes kläderna?

Redan under sent 1700-tal uppfanns den första symaskinen, men den såldes aldrig. Olika versioner uppfanns under 1800-talets första hälft, men det var inte förrän på 1860-talet som privatpersoner började köpa dem. I princip alla kläder innan dess var alltså handsydda, och även efter att symaskinen kom ut på marknaden gjordes en del av sömnaden på varje plagg för hand. Långt senare var det fortfarande många, som inte hade råd med symaskin, som fortsatte att sy för hand.

Kläder sydda för hand är ofta konstruerade på ett helt annat sätt än maskinsydda kläder och en maskinsydd söm ser ofta helt annorlunda ut än en handsydd. För att få ett historiskt trovärdigt plagg är det därför klokt att läsa på om hur sömnaden gick till under den tid du är intresserad av. Det är detaljerna som gör eller förstör en dräkt.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:

- Fundera på vad du vill få ut av att tillverka dina 1800-talskläder: vill du få dem färdiga så fort som möjligt så att du kan använda dem, eller vill du lära dig de olika historiska teknikerna?

Far undervisar i läsning medan mor syr. 

"The evening lesson", av Edward Thompson Davies, 1858.

I vilken ordning skulle du klä dig?

Givetvis kan det vara lockande att direkt skaffa dig den där balklänningen, eller det eleganta fickuret du alltid drömt om, men även om sådana ting kan vara bra, så är de inte det viktigaste. Skulle du, i ditt moderna liv, köpa en snygg partyklänning om du inte hade ett enda par byxor att ha på jobbet, eller köpa ett par dyra skor, om du egentligen behöver nya kalsonger? Likadant måste du tänka när det gäller din historiska garderob. Underkläder och strumpor först, sedan vardagskläder, ytterkläder, hatt, skor, accessoarer.

Här måste den omdebatterade korsetten få ett särskilt omnämnande. En moderiktig kvinna (och även många ur de lägre samhällsklasserna), oavsett vilken del av 1800-talet hon levde under, ägde minst en korsett och använde den dagligen. Hela dräktens siluett står och faller med korsetten och eventuella styvkjolar. Ska du föreställa en kvinna som är något finare än en bondmora (och även en del av dem använde korsett) så är den ett absolut måste. Oavsett hur fin din klänning är i sig själv så kommer den inte att sitta fint utan korsett under, för din figur kommer att se annorlunda ut när du bär en. Korsetten är inte primärt till för att bli onaturligt smal (även om en del fåfänga kvinnor gjorde vad de kunde i det avseendet – inte olikt de kvinnor som idag går i skyhöga klackar – och utstod samtidens ogillande och löje), den är till för att ge bysten stöd, ge rätt hållning åt kroppen, och ge ett stabilt underlag för att klänningen ska sitta snyggt. En bra, bekväm korsett, sydd efter din figur, i den stil som var modern under den tid du strävar efter att efterlikna, är en av de första saker du som kvinna bör investera i. Syr du klänningen först är risken stor att den kommer att sitta konstigt när du väl skaffar en korsett.

Snörliv från någon gång på 1810-20-talen. 

Som du kanske förstår vid det här laget så är 1800-talskläder ett enormt stort ämne som inte går att täcka i en handvändning. Titta gärna in igen och se om nya inlägg på området kommit upp, och besök under tiden min sida på Facebook, där jag länkar till andra artiklar och bloggar som är relevanta.

Referenser:

Liby, H. (1997). Kläderna gör upplänningen: folkligt mode - tradition och trender. Uppsala: Upplandsmuseet. 

Hammar, B. & Rasmussen, P. (2001). Kvinnligt mode under två sekel. Lund: Signum.

Hammar, B. & Rasmussen, P. (2008). Underkläder: en kulturhistoria. Lund: Signum.

SENAST ÄNDRAD 26 MAJ 2015.