Ett av de viktigaste kraven på
underkläder var och är att de ska gå att tvätta. De yttre kläderna var ofta
tillskurna och sydda på ett avancerat sätt, gjorda av ylle, siden och bomull,
för kvinnor ofta med insydda styvnader i livets sömmar. De var svåra att tvätta,
om det gick över huvud taget. Underkläderna behövdes därför för att skydda
kläderna mot svett och kroppsoljor. Underkläder gjordes vanligen i material som
var enkla att tvätta. De syddes också med små noggranna stygn och alla sömmar
veks in och syddes ner för att inte rivas upp av den omilda behandling som
tvätten innebar.
Detalj av linnesärk från 1860-talet. Notera de små, prydligt fällda sömsmånerna.
Linne användes mer eller mindre av alla under början av
1800-talet, olika fint eller grovt beroende på de ekonomiska förutsättningarna.
Efter hand kom bomullen in, och en stor del av överklassens och medelklassens
underkläder var sydda i det nya materialet vid 1800-talets mitt. Mot slutet av
1800-talet var de flesta personers underkläder i bomull. Underkläder var oftast
vita, då de koktes vid tvätt och eventuell färg bara hade tvättats ur. Vita,
snygga underkläder var dessutom symboliskt detsamma som att du var ren,
moralisk och anständig som person.
Kyrkoherde Johan Aron Almén med sin första hustru Hilma Matilda, 1860-tal.
Nytvättade och prydligt strukna vita kragar. Bohusläns Museum, nr. UMFA53226:0032
Då man tvättade så sällan det
gick (byken var ett enormt stort och tungt jobb som tog flera dagar) hade
man i sina klädkistor och klädskåp så många ombyten av underkläder som man hade
råd med, ofta betydligt fler uppsättningar än man hade av yttre kläder som till
exempel klänningar och byxor. Ett eller ett par dussin skjortor eller särkar är
inte ovanligt i uppteckningarna, med färre för vanligt folk och fler för fint
folk. Märta Helena Reenstierna, Årstafrun, skriver i sin dagbok i slutet av 1820-talet att hon nu har 60
särkar, plus brudlinnet som hon inte tänker använda igen förrän det blir hennes
svepning.
Särk i linne, daterad till 1840-70. I internationella samlingar ses
den här typen av särk från 1700-talets slut och är mycket vanlig under
empiren och har troligtvis varit det här också. Malmö Museer nr. MM 029549
Under kalla vintermånader kunde
underkläder av ylle ibland användas. De var uppenbarligen inte lika lätta att
tvätta som linne, men höll å andra sidan värmen mycket bättre, vilket säkert
var uppskattat i kyliga bostäder.
Långkalsonger i kraftigt bomullstyg från 1800-talets slut.
Hur underkläderna såg ut mer i detalj varierade mycket med modena och klasstillhörigheten under 1800-talet, så det kommer inte gås in på i detalj
här: de olika perioderna kommer att behandlas separat senare.
Pojkskjorta i linne, Vemmenhögs härad i Skåne, ca 1820-50.
För att undvika vanliga nybörjarfel:
Hoppa
inte över underkläderna, särskilt inte om du är kvinna! En man kan om det kniper komma undan
med sina moderna kalsonger ett tag, men som kvinna måste du ha rätt sorts underkläder, det är helt nödvändigt. Många
börjar med att sy klänningen först, men det kommer inte att bli riktigt bra om
du inte syr den så att den passar när du har på dig särk, snörliv/korsett och
underkjolar. Är du ny på att sy är underkläder dessutom väldigt bra att börja
med; skulle någon söm inte bli så rak som du ville, eller något veck eller
knapphål inte bli lika fint som du tänkt så gör det inte så mycket, då ingen
ska se dina underkläder. Huvudsaken är att de finns där.
Referenser:
Hammar, B. & Rasmussen, P.
(2008). Underkläder: en kulturhistoria.
Lund: Signum.
SENAST ÄNDRAD 29 JANUARI 2014.
SENAST ÄNDRAD 29 JANUARI 2014.
No comments:
Post a Comment
Note: only a member of this blog may post a comment.