Saturday, 17 March 2018

Prostituerades Kläder

Det finns ofta en föreställning, särskilt hos de som inte vill klä sig så ”präktigt”, om att prostituerades kläder skiljde sig från andra kvinnors; ibland går önskemålen till något i stil med saloonflickors kostymer i Westernfilmer. I en tid när kläder var otroligt dyrt fanns det sällan ekonomiskt utrymme för extravaganser såsom särskilda arbetskläder för prostitution – måste du gå till torget eller till det arbete du kanske hade dagtid i samma kläder som du hade på det ”andra jobbet” så höll du dig mer eller mindre inom det av den egna klassen socialt accepterade.

Att döma av det relativa fåtal bilder av prostituerade som finns från 1800-talets Skandinavien - särskilt bilder av dem när de "går på gatan" är det ont om - så verkar kulturen inte heller ha varit sådan att man annonserade sina tjänster genom sin klädsel. Faktum är att enligt reglementeringen av prostituerade i Stockholm från 1875, som i stort liknade den från 1859 och gällde fram till 1918, så fanns det ordningsregler som sade att de ”å gator, torg, och allmänna platser städse visa sig i anständig klädsel och icke genom utmärkande klädedräkt söka ådraga sig uppmärksamhet” (Johansson, 1913).

Då de inte heller fick ”stryka fram och tillbaka…… icke utan giltig anledning stanna samt icke tilltala personer eller genom utrop och åtbörder söka tillocka sig uppmärksamhet” (Johansson, 1913), inte vara ute efter klockan elva på kvällen eller för den delen diskret (eller inte så diskret) ge hintar från fönster i det egna hemmet så verkar samhället ha jobbat för att göra dem osynliga i det offentliga rummet, även om affärerna uppenbarligen fortsatte ungefär som tidigare ändå. Hur noga reglerna följdes kan såklart diskuteras, men vi ska titta på några dåtida bilder av prostituerade och se vad vi kan upptäcka.

Separationsvakterna, kallade Paltar som i denna bild av Pehr Nordqvist, hade framför allt hand om kvinnliga fångar, ofta prostituerade. Denna kvinna skulle kunna vara en sådan. Hennes klänning och skor är typiska för sekelskiftet 1800. 


Kvinnorna i På väg till korrektionsinrättningen för kvinnor vid Barnhusgatan i Stockholm av Hjalmar Mörner, 1830, har kläder som ger ett eko av tidens modedräkt, med ärmar som är relativt vida upptill, midjan på väg ner mot sin naturliga plats och klacklösa kängor, men med vanliga kvinnors förkläden och sjaletter. Inga konstigheter alltså.


I C.J.A. Skogmans På Norrbro på qvällsqvisten 1849 ser vi en prostituerad kvinna i samtal med två potentiella kunder, båda uppenbarligen av en högre samhällsklass än hon själv. Kvinnans kläder är helt ordinära för tiden och hennes klass, med lång klänning buren över flera underkjolar, en jacka över det och den för vanliga kvinnor nästintill obligatoriska sjaletten.


Anna Maria Nilsson i samband med att hon blev inskriven som prostituerad år 1869. Hon är klädd som vilken borgerlig kvinna som helst, det är inget som drar uppmärksamhet till sig. 


Den här kvinnan var inskriven vid Prostitutionsbyrån i Stockholm mellan 1863-1881 och fotot, gissningsvis taget på 1870-talet, fanns i att av Sedlighetspolisens fotoalbum. Det är inget anmärkningsvärt över henne; både frisyr och kläder stämmer med tidens mode, om än inte det mest extravaganta. 


I Albertine i polisläkarens väntrum av den norske konstnären Christian Krohg från 1887 ser vi ett flertal prostituerade i olika ekonomiska omständigheter. En del klär sig lika moderiktigt som borgerskapets damer, andra har uppenbarligen enklare förhållanden. Ingen har på sig kläder som sticker ut från mängden, utan de ser ut som kvinnor brukade göra på 1880-talet.


De enda bilder på kvinnor i för tiden mycket utmanande kläder är bilder av scenens damer: skådespelerskors, dansösers och sångerskors scenkostymer kunde avvika betydligt från det vanliga, men de bar helt normala kläder när de inte jobbade. I nuläget kan vi alltså anta att de prostituerade kvinnorna i 1800-talets Sverige i allmänhet klädde sig precis som andra kvinnor från samma samhällsklasser och ekonomiska omständigheter.

Att porträttera en prostituerad kunde vara intressant och bildande på många sätt, för både en själv och allmänheten, och ge möjlighet till reflektion över kvinnors värde och möjligheter då och idag. Att göra en plojgrej av några av de mest utsatta kvinnornas situation känns däremot osmakligt - att läsa en dåtida novell om hur tolvåringar luras in i det efter att ha "förförts" av rika vuxna män ger tvärtom en otäck klump i magen - särskilt när man vet att samma vidrigheter fortsätter i världen idag.

Referenser:

J.E. Johansson, (1913). Reglementeringen i Stockholm. Stockholm; Wahlström & Widstrand. PDF finns här.

4 comments:

  1. Wow! Vad intressant - precis detta pratade jag & min lilla mor om senaste i förrgår. Tack för spännande inlägg!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det är roligt när blogginlägg kommer sådär lägligt.

      Delete
  2. Superintressant och bra skfivet!/ Jackie (och Johan) Tändkula på FB

    ReplyDelete