Särk
Särken var oftast sydd i linne, men bomull började så smått
komma in i framför allt finare kvinnors garderober. Särken nådde oftast till
eller nedanför knäna, hade korta, oftast raka ärmar (för att matcha
klänningens) och ibland ett ok. De enklare särkarna från 1800-talets början levde
kvar ett bra tag till bland de som inte var helt uppdaterade i modet.
Strumpor och Strumpeband
Kvinnors strumpor var oftast vita, i bomull eller ylle till
vardags och kanske i silke till fest. De kunde vara helt slätstickade, eller ha
genombrutna mönster på ovansidan av foten och framsidan av smalbenet. De hölls
uppe med hjälp av strumpeband som knöts runt benet strax under eller över knäet.
Vita bomullsstrumpor, 1840-60. Malmö Museer, nr MMT 003278
Underbyxor
Underbyxor för kvinnor hade så smått börjat dyka upp under
empiren, men var ännu på 1840-talet långt ifrån var kvinnas ägodel. I de fall
de användes slutade de nedanför knäna och var öppna i grenen för att lättare
klara av besök på potta eller dass.
Snörliv
Snörliven var på den här tiden i mångt och mycket lika de
som funnits sedan empiren, men mer kurviga. De var förhållandevis enkelt tillskurna,
formade över höfterna och brösten med hjälp av kilar. De hade oftast axelband.
De snördes bak och var hopsydda fram, där en planschett i trä, stål eller
valfiskben instoppad i en långsmal ficka såg till att man hade rätt hållning
och att bysten fick stöd. Snörliven var (förutom planschetten som gör det i
princip omöjligt att böja sig fram och som damerna enligt uppgift gärna
plockade ur framåt kvällen, vid mer inofficiella tillfällen) ofta framför allt
stadgade med insydda snören med endast enstaka valfiskben och var därför rätt
mjuka och behagliga att ha på sig.
Hur stor spridning snörliven hade bland befolkningen i stort
är osäkert. Det finns exempel på att bondkvinnor i områden som inte brukade
folkdräkt använt snörliv under sina klänningar och borgerskapets och adelns damer
använde dem som en självklar del av klädseln. I städerna kan gamla snörliv
eventuellt ha funnits på andrahandsmarknaden.
Snörliv i bomull, europeiskt eller amerikanskt, 1840-tal.
Vaddering under kjolen
En liten kudde, valk eller serie volanger som fästes med band runt
midjan användes ibland för att ge lite extra volym till kjolarna över höfterna
och baktill. De var inte på långa vägar lika stora eller avancerade som 1870
och -80-talens turnyrer, men gav ändå en smula betoning bakåt utan att bli
vulgära för den tidens smak.
Underkjolar
Det fanns flera sorters underkjolar som på olika sätt hade
som funktion att få ut kjolvidden så mycket som möjligt. Mer om olika sorters underkjolar kan du läsa här.
Underkjol i bomull, med dekor av hopvirkade zick-zackband, 1840-tal.
Länkar till fler bilder av originalplagg
Länkar till återskapade plagg
Referenser:
Bradfield, N. (1995). Costume in detail 1730-1930. Kent/GB: Eric Dobby Publishing Ltd.
Hammar, B. & Rasmussen, P.
(2001). Kvinnligt mode under två sekel.
Lund: Signum.
Hammar, B. & Rasmussen, P.
(2008). Underkläder: en kulturhistoria.
Lund: Signum.
Kyoto Costume Institute (2002). Fashion – a history from the 18th to the
20th century. Köln: Taschen GmbH.
SENAST UPPDATERAD 3 JULI 2014
Hej, jag tänkte höra med dig om du vet i vilken tjocklek en underkjol bör vara i? Tänkte sy en bomullskjol från ca 1880, lite senare än vad du skrivit om, men är lite förvirrad över hur tjockt/tätt tyget bör vara?
ReplyDeleteHar du några tips?
tack så mycket på förhand!
Mycket bra fråga! Jag tror att det varierade, från tunna lätta bomullstyger, till tyngre lärft - tänk gamla antika bomulls- eller linnelakan. Det berodde säkert på samhällsställning också. Gemensamt bör ha varit att de var tätt vävda, så att de kunde tvättas ordentligt utan att förstöras, och hade lite hållning så att de kunde dölja styvnaderna i den eventuella turnyrställningen, och ge kjolen lite umf.
ReplyDeleteTack för svaret! Det ska jag tänka på nu när jag ska ut på tygletarjakt :)
ReplyDelete