Grundläggande om Underkläder

Underkläder är basen för alla historiska dräkter och det första du bör sy/köpa. Det viktigaste för att få rätt utseende i historiska moden är siluetten och den byggs upp inifrån och ut, lager på lager. Dina övre kläder kommer inte att sitta och röra sig som de ska utan rätt underkläder, särskilt inte om du är flicka eller kvinna.

Underkjol i linne, 1850-tal. Malmö Museer, nr. MM 044647

Ett av de viktigaste kraven på underkläder var och är att de ska gå att tvätta. De yttre kläderna var ofta tillskurna och sydda på ett avancerat sätt, gjorda av ylle, siden och bomull, för kvinnor ofta med insydda styvnader i livets sömmar. De var svåra att tvätta, om det gick över huvud taget. Underkläderna behövdes därför för att skydda kläderna mot svett och kroppsoljor. Underkläder gjordes vanligen i material som var enkla att tvätta. De syddes också med små noggranna stygn och alla sömmar veks in och syddes ner för att inte rivas upp av den omilda behandling som tvätten innebar. 

Detalj av linnesärk från 1860-talet. Notera de små, prydligt fällda sömsmånerna.

Malmö Museer, nr. MM 042449

Linne användes mer eller mindre av alla under början av 1800-talet, olika fint eller grovt beroende på de ekonomiska förutsättningarna. Efter hand kom bomullen in, och en stor del av överklassens och medelklassens underkläder var sydda i det nya materialet vid 1800-talets mitt. Mot slutet av 1800-talet var de flesta personers underkläder i bomull. Underkläder var oftast vita, då de koktes vid tvätt och eventuell färg bara hade tvättats ur. Vita, snygga underkläder var dessutom symboliskt detsamma som att du var ren, moralisk och anständig som person.

Kyrkoherde Johan Aron Almén med sin första hustru Hilma Matilda, 1860-tal.

Nytvättade och prydligt strukna vita kragar. Bohusläns Museum, nr. UMFA53226:0032

Då man tvättade så sällan det gick (byken var ett enormt stort och tungt jobb som tog flera dagar) hade man i sina klädkistor och klädskåp så många ombyten av underkläder som man hade råd med, ofta betydligt fler uppsättningar än man hade av yttre kläder som till exempel klänningar och byxor. Ett eller ett par dussin skjortor eller särkar är inte ovanligt i uppteckningarna, med färre för vanligt folk och fler för fint folk. Märta Helena Reenstierna, Årstafrun, skriver i sin dagbok i slutet av 1820-talet att hon nu har 60 särkar, plus brudlinnet som hon inte tänker använda igen förrän det blir hennes svepning.

 Särk i linne, daterad till 1840-70. I internationella samlingar ses 

den här typen av särk från 1700-talets slut och är mycket vanlig under 

empiren och har troligtvis varit det här också. Malmö Museer nr. MM 029549

Under kalla vintermånader kunde underkläder av ylle ibland användas. De var uppenbarligen inte lika lätta att tvätta som linne, men höll å andra sidan värmen mycket bättre, vilket säkert var uppskattat i kyliga bostäder.

Långkalsonger i kraftigt bomullstyg från 1800-talets slut.

Malmö Museer, nr. MM 060051:009

Hur underkläderna såg ut mer i detalj varierade mycket med modena och klasstillhörigheten under 1800-talet, så det kommer inte gås in på i detalj här: de olika perioderna kommer att behandlas separat senare. 

Pojkskjorta i linne, Vemmenhögs härad i Skåne, ca 1820-50. 

Nordiska Museet, nr. NM.0006401

För att undvika vanliga nybörjarfel:

Hoppa inte över underkläderna, särskilt inte om du är kvinna! En man kan om det kniper komma undan med sina moderna kalsonger ett tag, men som kvinna måste du ha rätt sorts underkläder, det är helt nödvändigt. Många börjar med att sy klänningen först, men det kommer inte att bli riktigt bra om du inte syr den så att den passar när du har på dig särk, snörliv/korsett och underkjolar. Är du ny på att sy är underkläder dessutom väldigt bra att börja med; skulle någon söm inte bli så rak som du ville, eller något veck eller knapphål inte bli lika fint som du tänkt så gör det inte så mycket, då ingen ska se dina underkläder. Huvudsaken är att de finns där.

Referenser:

Hammar, B. & Rasmussen, P. (2008). Underkläder: en kulturhistoria. Lund: Signum.

SENAST ÄNDRAD 29 JANUARI 2014.